USA var i nyheterna häromdagen. Det var inte goda nyheter. (Den här gången heller.)
Den korta versionen: Förra året infördes det begränsningar på Internetleverantörers rättigheter att samla och sälja vidare information om sina kunder, som t.ex. deras surfhistorik – vilka sidor de besökt. Nu ska de begränsningarna slopas.
Man kan kanske tycka att det inte är direkt relevant för livet här i Norden. Men samma underliggande fenomen härjar fritt här med: det finns många företag som vill komma åt så mycket information om dig som de bara kan få tag på. Vilka sidor du besöker och vad du gör på dem. Vad du köper. Vilka hobbyn du har. Vilket politiskt parti du röstar på. Om du har barn och i så fall hur många. Om du tycker om killar eller tjejer. Osv. osv.
Kommer man rakt ut och säger åt företagen som samlar data om oss, att Vad är det riktigt för fel med er – det där är ju ett sjuttons sliskigt hålligång. Vänligen slutupp med det omedelbums!, så svarar de bara att de ju såklart vill veta allt om oss enbart för att bättre kunna tjäna oss, genom t.ex. att visa mera relevanta reklamer.
Att snällt be företag att sluta förfölja oss på nätet är alltså tyvärr inte ett alternativ. Lyckligtvis finns det en del andra alternativ. Jag har tidigare talat om att googla utan Google, att använda Privacy Badger, och att kryptera sin webb trafik med HTTPS Everywhere. Ett annat nyttigt tillägg är att använda något som kallas en VPN. (Själv är jag såpass stor VPN vän att jag använder dem på telefoner, tabletter och datorer.)
VPN kommer från engelskans Virtual Private Network. I all korthet så är det en tjänst som förbättrar din online säkerhet och sekretess.
I det här inlägget fokuserar jag närmast på sekretess, så jag nämner bara kort att en VPN ger säkerhetsfördelar som kryptering och tunnling.
Ur en sekretess synvinkel är en av de viktigaste egenskaperna med en VPN att den skickar all din Internettrafik via sin service. Utåt, t.ex. från din Internetleverantör (eller arbetsgivare) sett, ser det ut som om du endast besöker en enda sida hela tiden.
En VPN har också andra fördelar. Man kan t.ex. köra sin Internettrafik via ett annat land. Eller, om man själv är utomlands, så kan man surfa som om man var i sitt hemland.
Genom att skicka sin Internettrafik via ett annat land kan man försöka undvika något som kallas geoblockering. Alltså att webbsidor eller specifikt innehåll spärras från sådana som är – eller inte är – från ett visst land. Men det måste noteras att vissa tjänster, som t.ex. Netflix, har börjat spärra användandet av VPN tjänster.
Det finns många företag som erbjuder VPN tjänster. Eftersom all din Internettrafik kommer att gå via dem så är det mycket viktigt att välja en VPN du litar på. Därför sku jag vara speciellt försiktig med gratis VPN tjänster. Och med ”vara speciellt försiktig” menar jag såklart ”undvika som pesten”.
Ingenting är gratis. Får du produkten gratis så är det för att de som ger den åt dig får någon annan nytta än dina pengar. Det finns forskning som visat att gratis VPN och s.k. proxy tjänster har hållit på med diverse fanskap, bl.a. att stjäla inloggningsinformation och att utnyttja användares datorer för olagligheter. (Se t.ex. Wired för mera.) Att välja en gratis VPN är att välja ett mycket riskabelt sätt att spara pengar på.
Bland betalda VPN tjänster finns det flera att välja mellan. Ett bra sätt att börja överväga dina alternativ är att läsa några artiklar om VPN tjänster. T.ex.:
(Mitt mål med bloggen är inte att göra reklam för specifika företag eller produkter. Men för de som undrar så kan jag nämna att jag själv använder en VPN som heter ”Freedome.” Den är utvecklad av finska företaget F-Secure, som har ett gott rykte och en lång bakgrund i branschen.)
Efter beslutet om att man kommer att få köpa surfhistorik kördes en croudfunding kampanj igång. Målet? Att köpa – och offentliggöra – de politikers surfhistorik vilka hade varit med och rösta om att slopa skydden mot sådant.
Man får hoppas, för deras skull, att de använder en VPN…
Å andra sidan är ju det där med att kringgå en geoblockering kanske inte riktigt helt rumsrent, rent juridiskt sett? Att från Finland komma åt att se tex. Sveriges televisions SVTPlay lyckas ju nog med hjälp av VPN…men är det rätt, juridiskt och moraliskt, eller borde vi inte räkna det som en form av ”hacking”?
Ett av försäljningsargumenten för just F-secures Freedome tycks helt öppet vara just att kunna se SVTPlay…
När jag själv började använda VPN var jag förvånad att se hur öppet vissa talade om hur man kunde kringgå geoblockerande. Men så tog det ju inte heller så länge innan t.ex. Netflix började spärra det…
Jag har inte kollat vad lagen säger. (Och skulle vara förvånad om det fanns en specifik lag om saken – åtminstone ännu.) Men det finns nog rätt så rumsrena argument för att kringgå geoblockerande. Om man t.ex. tänker sig svensken i ditt exempel som själv är på resa och vill komma åt SVTPlay.
Juridiska och moraliska sidan blir ännu gråare (tycker jag) när man tar i beaktande att det finns länder som spärrar åtgången till stora delar av Internet. Att använda en VPN för att komma åt information om/från resten av världen är kanske då olagligt. Men inte nödvändigtvis omoralsikt.
Så det blir väl ett sådant där tråkigt akademiskt svar från mig. 2O ena sidan, o andra sidan.” ”Det beror på situationen.” Osv. Beklagar – sådana svar är tråkiga.
Men oberoende vad man tycker om geoblocking så rekommenderar jag att använda en VPN helt enkelt av sekretess själ.
Njaah, lagen om upphovsrätt tar ju egentligen inte ställning till HUR man eventuellt bryter mot den, utan bara OM man gör det. Därför finns det ingen separat lagparagraf om just VPN i det sammanhanget…lika litet som det i lagen inte finns specificerat några andra ”hackerverktyg” heller, fastän Internet är fullt av dem också.
Jag tycker bara det skorrar rätt illa, när F-secure i Finland marknadsför sin VPN just med argumentet att du då ”gratis” kan titta på SVTPlay. Skillnaden mellan en finländare jämfört med en svensk som turistar här/utomlands och därför vill titta på SVTPlay genom VPN är den, att han (åtminstone teoretiskt) redan betalar för kalaset, via sin svenska TV-licens, medan vi då ohjälpligt är snyltgäster…som genom vårt agerande då bryter mot svensk lag om upphovsrätt.
Jag har inte sett marknadsföringen i fråga (något sådant talade de inte om när jag började använda Freedome några år sedan), men jag förstår ditt argument.
Fast det att vi är snyltgäster betyder inte automatiskt att vi bryter mot lagen. T.ex. samma svensk som turistar i Finland kan se våra skattebetalda program helt lagligt. Men man kan väl tänka sig att vi skattebetalare istället (indirekt) får turisminkomster i utbyte.
Intressant inlägg! / Erik