Leonard har ett hårt liv – han glömmer allt. Precis allt. Leonard har något som kallas anterograd amnesi, vilket innebär att han helt enkelt inte kan skapa nya minnen.

De goda nyheterna för Leonard är att han är huvudpersonen i filmen Memento och vi kan således anta att det att han inte egentligen existerar minskar något på hans lidande. Men något som nog existerar är Internet, och att surfa på nätet är som att ha att göra med Leonards digitala kusin.

När vi surfar på nätet måste vår dator kommunicera med de datorer som lagrar informationen – webbsajterna – vi vill komma åt. Den kommunikationen sker via ett språk (eller protokoll) som kallas HTTP.

Jag har tidigare skrivit om att HTTP är okrypterat. Men HTTP har också, liksom stackars Leonard, anterograd amnesi – det kan inte komma ihåg något. (Lite noggrannare taget är HTTP protokollet vad som på engelska kallas ”stateless.”)

Vad är cookies? De är stackars Leonards tatueringar… (Bild: Guy Ritchie i filmen Memento [2000])

Tatueringar och cookies

Leonard har ett väldigt viktigt uppdrag – han måste hitta sin frus mördare. Vilket inte är det lättaste när man inte kommer ihåg ett smack. Men han har utvecklat system till hjälp, som att skriva lappar och ta bilder. Har han något speciellt viktigt att komma ihåg så tatuerar han det på sig.

Internet har också ett system för att klara av sin (eller rättare sagt alltså HTTPs) glömska: cookies. Så där rent praktiskt är en cookie en liten datafil – en text ramsa – som ”tatueras” på din dators hårdskiva.

Säg att vi är på Amazon och vill köpa filmen Memento. Vi hittar den och sätter den i vår shoppingkärra. Sedan väljer vi att checka ut. Men när vi kommer till sidan för att betala för filmen så är kärran tom. Vi säger argt åt Amazon att vi hade en film i vår shoppingkärra. Amazon tittar dumt på oss och säger att det inte kan stämma för den har aldrig sett oss förut.

Så skulle livet se ut utan cookies. Cookies används för att sidan vi besöker ska kunna komma ihåg saker om oss och våra val. Några exempel är just t.ex. vad vi har i vår shoppingkärra eller om vi väljer att en sida ska komma ihåg oss i fortsättningen, så att vi inte ska behöva mata in vår inloggningsinformation på nytt nästa gång vi besöker sidan.

På gott och ont

Det är inte bara frid och fröjd med cookies. Vi vill att butiken ska veta vad vi har i vår kärra. Men vi vill antagligen inte att diverse andra sidor eller företag ska ha sina metaforiska kroppar tatuerade från topp till tå med information om vilka sidor vi har besökt och vad vi gjort på dem – något som också är möjligt tack vare cookies.

Man brukar skilja mellan första partens cookies och tredje partens cookies (eller ”tracking” cookies). Första partens cookies är de cookies som ”hör till” sidan du besöker – som just t.ex. att sidan kan komma ihåg dina preferenser eller vad du har i shoppingkärran.

Tredje partens cookies kommer från en annan sida än den du besöker (alltså från en tredje part). De kan t.ex. komma via reklamer som syns på sidan. Tredje partens cookies används främst av företag som vill spåra var vi rör oss och vad vi gör på nätet. Den informationen används t.ex. för att kunna visa oss reklam de tror har en större sannolikhet att vara effektiv.

Du kan själv ändra på inställningarna över hurdana cookies som tillåts, radera cookies mm. men en genomgång av det får bli till en senare blogg. Vill du enkelt och snabbt minska på hur mycket du spåras och se vem som försöker spåra dig, rekommenderar jag att du laddar ner t.ex. Privacy Badger eller Ghostery. Och vare sig du är intresserad av vem som spårar dig eller inte så rekommenderar jag varmt att du tittar på Memento. Den filmen är en av mina absoluta favoriter. (Vill jag minnas…)